Så, då var den avklarad. Mår hyffsat bra, bara lite ”dull”.
Fick två mediciner för biverkningarna orsakade av celllgifterna och en för biverkningarna orsakade av en av medicinerna för biverkningarna. Tycker faktiskt det är så märkligt att det blir roligt 
Får se hur jag mår imorgon och framåt, har ju en hel del biverkningar att ”se fram emot”. Illamående, värk och naturligtvis håravfall. Lite övergående biverkningar orsakade av kortisonet kan också dyka upp men dom är snabbt övergående.
Maken läste just inlägget och tycker det låter lite snällt. Han har ju varit med hela resan och vet precis hur jag mår. Så ovanstående är ren fakta vad som faktiskt hänt idag – här kommer verkligheten:
Jag mår uruselt, hatar cancer och tanken på att tappa håret skrämmer skiten ur mig.
Idag tog de bort de sista 6 agrafferna (stygnen). Inte för att det var läkt utan för att de misstänker att de kan försvåra läkningen eftersom de nu suttit en månad. Så nu hålls snittet ihop med enbart plåster – huga.
Tredje pencillinkuren påbörjad – denna gången dubbel dos… De tog också odlingsprov på varet och remiss för ultraljud är skickad. De misstänker att jag har en ordentlig samling var under huden eftersom det bubblar upp när de trycker på magen.
De ska försöka ordna så att jag kan ta ultraljudet på torsdag när jag ändå är på lasarettet för cytostatikabehandling. Om det nu blir någon cytostatika eftersom snittet inte vill läka.
I morgon är det dags att prova peruk – säkert jättefina men inget jag ser fram emot precis. Blir så definitivt på något sätt.
Stygnen fortfarande kvar och ny pencillinkur påbörjad. Att det aldrig kan gå enligt planen 
Envis inflammation det var, har fortfarande 7 stygn (klammrar) kvar. Men pencillinen är inte slut ännu så det ordnar sig säkert.
I eftermiddag ska jag prova ut peruk. Ska nog satsa på en liten tuffare frisyr så jag kan känna mig lite säkrare. Funderar också på att ta lite ljusare än min egen hårfärg eftersom jag pga blodbrist är otroligt blek.
Den 18:de är det dags för cytostatikan. Dom sätter picclinen samma dag så jag slipper åka fram och tillbaka vilket känns skönt.
Det var den iofs för 2 veckor sedan men jag har legat pall sedan dess eftersom jag har haft så förtvivlat ont. Inte nog med att magen gjorde ont, operationssåret har inflammerat också… Så jag äter nu pencillin och har 23 av de 28 stygnen kvar.
Tack och lov fick mina tarmar vara ifred, det var bara 2 mm marginal till frisk vävnad men kirurgen klarade det. Så otroligt duktiga de är.
De tog även äggstockarna vilket var tur eftersom den hade börjat sprida sig dit. Så för att hindra vidare spridning är det vecka 7 dags för ny omgång med cytostatika. Det värsta med den nya cytostatikan är att jag kommer att tappa allt hår.
Ska prova ut peruk imorgon och efter det kommer jag att klippa mitt långa hår. När jag sedan börjar tappa håret blir det rakning direkt. Att jag klipper mig beror på att jag tror det känns lite lättare att tappa kort hår.
Det med håret känns otroligt jobbigt. Trodde ju i min enfald att jag skulle slippa den sortens cytostaika men cancern tyckte annat.
