Swededesign

Fortsatt tappa enormt mycket hela dagen så ikväll orkade jag inte längre så sax och hårtrimmer åkte fram. Vill inte se mig så peruken åkte på med en gång. Tar väl lite tid att vänja sig…

När jag kammade mig i morse fyllde jag hela toalettstolen med hår så nu är det dags

Ska göra det ikväll men tills dess har jag en sjal på huvudet för nu ramlar det massor. Lite jobbigt att äta/dricka för det kom hår i allt.

Har även börjat tunna ut ögonbrynen, mest på det ena så det ser väldigt konstigt ut. Måste börja måla dom så jag vet ungefär var de sitter sen när allt är borta.

Fått på lösögonfransarna en gång men det var så krångligt så det blir nog ljusa solglasögon istället.

Just nu suger det men som med det mesta vänjer man väl sig. Och det ska ju bli spännande att se vad som växer ut. På cyt-mottagningen sa dom att det ofta blir något helt annat än vad man hade innan. Så jag kanske blir en lockig blondin som syster yster

Så, nu har det startat. Tappade en medicinburk på golvet i morse (svårt att hålla saker eftersom fingrarna är avdomnade) och när jag satt på golvet och plockade tabletter såg jag massor av hår som var betydligt längre en Vickans (min underbara lilla hund) så jag drog fingrarna genom håret och fick handen full.

Misstänkte redan igår kväll att det var något på gång för jag hade en stickande känsla i hårbotten, ungerfär samma som jag har i fingertopparna.

Skulle väl egentligen kamma igenom håret för att få bort allt löst men jag är ensam hemma just nu så jag vågar inte… Väntar på att maken kommer hem så jag får lite stöd eftersom jag inte vet hur mycket som kommer. Hur mycket och hur fort man tappar är ju individuellt.

Nu har jag i alla fall börjat så smått med att pyssla  igen genom att shoppa lite

En Handy Clip, pärlor, strass och dom vackraste fjärilarna jag någonsin sett blev det från Scrapmoment. Tusen tack Hellen för godispåsen!

Lite har jag faktiskt pysslat den senaste veckan. Håller på med ett minialbum som skall ges som bröllopsgåva. Tur att bröllopet inte är förrens i sommar med den takten jag håller

Såret känns bättre idag dock har jag ont i magen eftersom jag tyckte jag mådde så bra idag så jag attackerade köket – ingen bra ide… Men nu är bänkarna och skåpdörrarna i alla fall rena!

Denna veckan händer det inte så mycket, provtagning i morse och sedan omläggning av picclinen på torsdag.

Denna blev det fast mörkbrun. Ni som vet hur mitt hår ser ut nu vet hur modig jag var – INTE

Det är alltså så nära min frisyr det kan vara men det känns bra för jag känner igen mig.

Nja, inte riktigt som min för jag klippte av 15 cm härom dagen, tänkte jag skulle ta det lite pö om pö. Men som det såg ut för en vecka sedan i alla fall.

Operationssåret har nu nästan läkt, vätskar fortfarande lite. Var helt torrt men när jag slutat med pencillinen och fått cytostatika började det igen. Kan inte ha något skydd på det längre eftersom jag lyckats utveckla allergi mot förbandet – är det inte det ena så är det det andra…

Händer och fötter har domnat av cytostatikan, känns som fingertopparna är förfrusna och som om jag går på en spikmatta. Hoppas det inte blir värre av nästa omgång.

Picclinen omlagd. Inte vanligt med piccline på min lilla vårdcentral. Två sköterskor som gjorde det, en som läste steg för steg instruktioner och en som gjorde det Men bra blev det!

Så, då var den avklarad. Mår hyffsat bra, bara lite ”dull”.

Fick två mediciner för biverkningarna orsakade av celllgifterna och en för biverkningarna orsakade av en av medicinerna för biverkningarna. Tycker faktiskt det är så märkligt att det blir roligt

Får se hur jag mår imorgon och framåt, har ju en hel del biverkningar att ”se fram emot”. Illamående, värk och naturligtvis håravfall. Lite övergående biverkningar orsakade av kortisonet kan också dyka upp men dom är snabbt övergående.

Maken läste just inlägget och tycker det låter lite snällt. Han har ju varit med hela resan och vet precis hur jag mår. Så ovanstående är ren fakta vad som faktiskt hänt idag – här kommer verkligheten:

Jag mår uruselt,  hatar cancer och tanken på att tappa håret skrämmer skiten ur mig.

Idag tog de bort de sista 6 agrafferna (stygnen). Inte för att det var läkt utan för att de misstänker att de kan försvåra läkningen eftersom de nu suttit en månad. Så nu hålls snittet ihop med enbart plåster – huga.

Tredje pencillinkuren påbörjad – denna gången dubbel dos… De tog också odlingsprov på varet och remiss för ultraljud är skickad. De misstänker att jag har en ordentlig samling var under huden eftersom det bubblar upp när de trycker på magen.

De ska försöka ordna så att jag kan ta ultraljudet på torsdag när jag ändå är på lasarettet för cytostatikabehandling. Om det nu blir någon cytostatika eftersom snittet inte vill läka.

I morgon är det dags att prova peruk – säkert jättefina men inget jag ser fram emot precis. Blir så definitivt på något sätt.

Stygnen fortfarande kvar och ny pencillinkur påbörjad. Att det aldrig kan gå enligt planen

Envis inflammation det var, har fortfarande 7 stygn (klammrar) kvar. Men pencillinen är inte slut ännu så det ordnar sig säkert.

I eftermiddag ska jag prova ut peruk. Ska nog satsa på en liten tuffare frisyr så jag kan känna mig lite säkrare. Funderar också på att ta lite ljusare än min egen hårfärg eftersom jag pga blodbrist är otroligt blek.

Den 18:de är det dags för cytostatikan. Dom sätter picclinen samma dag så jag slipper åka fram och tillbaka vilket känns skönt.

Det var den iofs för 2 veckor sedan men jag har legat pall sedan dess eftersom jag har haft så förtvivlat ont. Inte nog med att magen gjorde ont, operationssåret har inflammerat också… Så jag äter nu pencillin och har 23 av de 28 stygnen kvar.

Tack och lov fick mina tarmar vara ifred, det var bara 2 mm marginal till frisk vävnad men kirurgen klarade det. Så otroligt duktiga de är.

De tog även äggstockarna vilket var tur eftersom den hade börjat sprida sig dit.  Så för att hindra vidare spridning är det vecka 7 dags för ny  omgång med cytostatika. Det värsta med den nya cytostatikan är att jag kommer att tappa allt hår.

Ska prova ut peruk imorgon och efter det kommer jag att klippa mitt långa hår. När jag sedan börjar tappa håret blir det rakning direkt. Att jag klipper mig beror på att jag tror det känns lite lättare att tappa kort hår.

Det med håret känns otroligt jobbigt. Trodde ju i min enfald att jag skulle slippa den sortens cytostaika men cancern tyckte annat.