Så, då var den avklarad. Mår hyffsat bra, bara lite ”dull”.
Fick två mediciner för biverkningarna orsakade av celllgifterna och en för biverkningarna orsakade av en av medicinerna för biverkningarna. Tycker faktiskt det är så märkligt att det blir roligt 
Får se hur jag mår imorgon och framåt, har ju en hel del biverkningar att ”se fram emot”. Illamående, värk och naturligtvis håravfall. Lite övergående biverkningar orsakade av kortisonet kan också dyka upp men dom är snabbt övergående.
Maken läste just inlägget och tycker det låter lite snällt. Han har ju varit med hela resan och vet precis hur jag mår. Så ovanstående är ren fakta vad som faktiskt hänt idag – här kommer verkligheten:
Jag mår uruselt, hatar cancer och tanken på att tappa håret skrämmer skiten ur mig.
Idag tog de bort de sista 6 agrafferna (stygnen). Inte för att det var läkt utan för att de misstänker att de kan försvåra läkningen eftersom de nu suttit en månad. Så nu hålls snittet ihop med enbart plåster – huga.
Tredje pencillinkuren påbörjad – denna gången dubbel dos… De tog också odlingsprov på varet och remiss för ultraljud är skickad. De misstänker att jag har en ordentlig samling var under huden eftersom det bubblar upp när de trycker på magen.
De ska försöka ordna så att jag kan ta ultraljudet på torsdag när jag ändå är på lasarettet för cytostatikabehandling. Om det nu blir någon cytostatika eftersom snittet inte vill läka.
I morgon är det dags att prova peruk – säkert jättefina men inget jag ser fram emot precis. Blir så definitivt på något sätt.
Stygnen fortfarande kvar och ny pencillinkur påbörjad. Att det aldrig kan gå enligt planen 
Envis inflammation det var, har fortfarande 7 stygn (klammrar) kvar. Men pencillinen är inte slut ännu så det ordnar sig säkert.
I eftermiddag ska jag prova ut peruk. Ska nog satsa på en liten tuffare frisyr så jag kan känna mig lite säkrare. Funderar också på att ta lite ljusare än min egen hårfärg eftersom jag pga blodbrist är otroligt blek.
Den 18:de är det dags för cytostatikan. Dom sätter picclinen samma dag så jag slipper åka fram och tillbaka vilket känns skönt.
Det var den iofs för 2 veckor sedan men jag har legat pall sedan dess eftersom jag har haft så förtvivlat ont. Inte nog med att magen gjorde ont, operationssåret har inflammerat också… Så jag äter nu pencillin och har 23 av de 28 stygnen kvar.
Tack och lov fick mina tarmar vara ifred, det var bara 2 mm marginal till frisk vävnad men kirurgen klarade det. Så otroligt duktiga de är.
De tog även äggstockarna vilket var tur eftersom den hade börjat sprida sig dit. Så för att hindra vidare spridning är det vecka 7 dags för ny omgång med cytostatika. Det värsta med den nya cytostatikan är att jag kommer att tappa allt hår.
Ska prova ut peruk imorgon och efter det kommer jag att klippa mitt långa hår. När jag sedan börjar tappa håret blir det rakning direkt. Att jag klipper mig beror på att jag tror det känns lite lättare att tappa kort hår.
Det med håret känns otroligt jobbigt. Trodde ju i min enfald att jag skulle slippa den sortens cytostaika men cancern tyckte annat.
För att få stopp på blödningar och värk ska dom nu ta bort livmodern. Eftersom dom inte vet hur mycket strålningen förstört så kommer tarmkirurgen att stå redo att ta över om det behövs. Så jag vet inte om jag vaknar med stomi eller inte men det går säkert bra!
PET skanningen visade på någon cell-aktivitet vid bäckenet också men förhoppningsvis var det bara väldigt aktiva celler och inte cancerceller. Men det ger väl morgondagens operation svar på.
Efter operationen blir det mer cellgifter. Bara att hoppas att det även denna omgången är den typen av cytostatika man inte tappar håret av eftersom det inte finns tid för klippning (har långt hår nu och inbillar mig att det känns bättre att tappa kort hår)
Jag kommer med stor sannolikhet inte att känna något för jag kommer att få både ryggbedövning och narkos Ryggbedövningen får jag för att jag inte ska ha så ont efteråt.
Inget nytt pysslat att visa upp av den enkla anledningen att jag inte pysslat på länge. Är i ett litet vakum och gör ingenting.
Så, om några timmar bär det iväg till Lund igen. Hej så länge!
Nu har min läkare tillsammans med kirurger gått igenom resultatet från röntgen och de anser att operation nog är det bästa alternativet nu. Jag ska tillbaka till Lund nästa vecka för en ny undersökning under narkos (9:de gången jag sövs sedan det startade, börjar få rutin) och då ska även kirurger närvara för att ta det absolut slutgiltiga beslutet.
Eftersom tumören är aktiv är det ju ur spridningsynpunkt skönt att få bort den men tyvärr är det inte bara tumören som tas bort… Allt i närheten som den kan spridas till tas bort så resultatet blir stomi och konstgjord blåsa (det andra kommer jag inte att sakna). Men som min son uttryckte det – bättre med en mamma med påse på magen än ingen mamma alls, klarsynt och klok son!
Känslan när jag fick veta det är densamma som när jag fick beskedet att jag hade cancer – total tomhet. När man går här hemma och mår hyffsat bra och knaprar morfin så är det lätt att förtränga att man faktiskt är allvarligt sjuk. Synd att de måste påminna mig allt som oftast, trivs ju så bra i min lilla bubbla… Även när jag skriver om det så känns det ibland inte som om det är mig själv jag skriver om – verkligheten är lite för jobbig att hantera ibland.
Just hemkommen från Lund där dom tyvärr konstraterade att tumören börjat växa igen. Nu väntar dom besked från PET röntgen (om ev. spridning) och ska därefter besluta vilka åtgärder som ska sättas in. Sannolikt blir det cyt-behandling igen med två olika sorters cytostatika samtidigt.
Känns lite jobbigt just nu men det beror nog mest på att den hade börjat minska så fint så besvikelsen blev stor. Men det är bara att ge sig in i nästa behandlingsrunda och hoppas på det bästa. Jag är alldeles för envis för att ge upp!
Nästa vecka är det dags för Lund igen. På onsdag blir det inskrivning och PET röntgen och på torsdag undersökning under narkos.
Så det blir bara en natt denna gång (iofs blev 5 veckor 8 i somras så vi får väl se…)
Gjorde ultraljud på hjärtat idag. Det glapp jag hade var inte värre än vad många har så det var nemas problemas. Det som hörs är blodet som går lite för fort genom klaffen, alltså inget som påverkar hjärtats funktion. Hade också lite (3mm) vätska i hjärtkammaren som jag antagligen fått pga att jag fått cytostatikan men inte det heller påverkar funktionen. Så summa summarum – mitt hjärta mår prima
Så himla skönt med ett positivt besked för en gångs skull.
