Nu har min läkare tillsammans med kirurger gått igenom resultatet från röntgen och de anser att operation nog är det bästa alternativet nu. Jag ska tillbaka till Lund nästa vecka för en ny undersökning under narkos (9:de gången jag sövs sedan det startade, börjar få rutin) och då ska även kirurger närvara för att ta det absolut slutgiltiga beslutet.
Eftersom tumören är aktiv är det ju ur spridningsynpunkt skönt att få bort den men tyvärr är det inte bara tumören som tas bort… Allt i närheten som den kan spridas till tas bort så resultatet blir stomi och konstgjord blåsa (det andra kommer jag inte att sakna). Men som min son uttryckte det – bättre med en mamma med påse på magen än ingen mamma alls, klarsynt och klok son!
Känslan när jag fick veta det är densamma som när jag fick beskedet att jag hade cancer – total tomhet. När man går här hemma och mår hyffsat bra och knaprar morfin så är det lätt att förtränga att man faktiskt är allvarligt sjuk. Synd att de måste påminna mig allt som oftast, trivs ju så bra i min lilla bubbla… Även när jag skriver om det så känns det ibland inte som om det är mig själv jag skriver om – verkligheten är lite för jobbig att hantera ibland.
