Gick väldigt smidigt. Eftersom jag är så väldigt trött för tillfället slumrade jag mig igenom tiden som man ska vänta efter att ha fått det radioaktiva insprutat. Och själva skanningen gick på 30 minuter eftersom dom inte tog hela kroppen denna gången (slumrade då med).
Peruken åkte av när jag skulle vila eftersom jag inte ville förstöra den. Var sedan så modig att jag var i två affärer med bara keps på huvudet. Behövdes en hel del uppmuntran av maken först naturligtvis men det känns skönt att ha vågat.
En av affärerna var Landstoken (ja, igen 
) eftersom hon fått in Tim Holtz Alterations dies – yay! Blev dessa två till att börja med:
Har gjort en ros av den lilla 6-bladiga blomman – blev superfin! Så hoppas jag kan hålla mig vaken idag så jag får leka lite med dom.
Nästa gång blir det antingen fågelburen eller fjärilen – superfina båda två.
Blev också ett underbart ”paper stack”:
Embossingfoldrarna hade inte kommmit så det blir nästa gång jag är i Växjö – antagligen den 29:de om dom inte hittar på något annat och kallar mig tidigare.
Ny behandling idag. Blev så trött av förmedicineringen idag så jag sov större delen av tiden. Tur det för sänggrannen hade fjärrkontrollen till TVn och hon var den värsta swappare jag varit med om! Hade jag varit mer vaken hade jag blivit grymt irriterad. De få gånger hon stannande längre än 30 sekunder var när hon var på Nickelodeon…
Var inne en runda på Landstoken men det blev bara lite fyndsaker för jag var alldeles för trött.
Nästa behandling är redan inbokad. Tidigare sa dom att jag skulle ha tre behanlingar och sedan utvärderas men dom har väl tänkt om. Anledningen får jag väl reda på när jag är i Lund den 20:de.
Nu ska jag nog sova TV lite
Så, då var den avklarad. Mår hyffsat bra, bara lite ”dull”.
Fick två mediciner för biverkningarna orsakade av celllgifterna och en för biverkningarna orsakade av en av medicinerna för biverkningarna. Tycker faktiskt det är så märkligt att det blir roligt
Får se hur jag mår imorgon och framåt, har ju en hel del biverkningar att ”se fram emot”. Illamående, värk och naturligtvis håravfall. Lite övergående biverkningar orsakade av kortisonet kan också dyka upp men dom är snabbt övergående.
Maken läste just inlägget och tycker det låter lite snällt. Han har ju varit med hela resan och vet precis hur jag mår. Så ovanstående är ren fakta vad som faktiskt hänt idag – här kommer verkligheten:
Jag mår uruselt, hatar cancer och tanken på att tappa håret skrämmer skiten ur mig.
Det var den iofs för 2 veckor sedan men jag har legat pall sedan dess eftersom jag har haft så förtvivlat ont. Inte nog med att magen gjorde ont, operationssåret har inflammerat också… Så jag äter nu pencillin och har 23 av de 28 stygnen kvar.
Tack och lov fick mina tarmar vara ifred, det var bara 2 mm marginal till frisk vävnad men kirurgen klarade det. Så otroligt duktiga de är.
De tog även äggstockarna vilket var tur eftersom den hade börjat sprida sig dit. Så för att hindra vidare spridning är det vecka 7 dags för ny omgång med cytostatika. Det värsta med den nya cytostatikan är att jag kommer att tappa allt hår.
Ska prova ut peruk imorgon och efter det kommer jag att klippa mitt långa hår. När jag sedan börjar tappa håret blir det rakning direkt. Att jag klipper mig beror på att jag tror det känns lite lättare att tappa kort hår.
Det med håret känns otroligt jobbigt. Trodde ju i min enfald att jag skulle slippa den sortens cytostaika men cancern tyckte annat.
